Låt föräldrar vara föräldrar

Åsikt

Tänk dig att någon kommer och tar din ettåriga bebis ifrån dig. Ditt barn skriker och gråter men du kan inget göra. De säger att du får ditt barn tillbaka om några timmar. Det är långa timmar för både dig och den lille.
På eftermiddagen får du mycket riktigt tillbaka ditt barn men dagen därpå är det dags igen.

Jag förstår att man måste arbeta dels för att få ett samhälle att gå runt och också för att få ihop sin privatekonomi vilket i sin tur gör det möjligt att bo, äta, handla och göra saker som man uppskattar och önskar. Så långt inget konstigt!
Endel arbetar hårt och satsar på sin karriär även för att nå resultat, lära sig saker och utvecklas och utveckla. Inget konstigt i det heller! Det är väldigt bra att vi är olika.

Endel har kommit fram till att själva livet ligger utanför att jobba. De liksom värderar andra saker högre. Tillexempel en hobby, att resa, vänner eller kanske sin familj. Sina barn. De väljer hellre att leva enklare och ha mer tid tillsammans än att ha mer stålar men mindre tid.

Ja, några finner sin största glädje i att få spendera tid tillsammans med de, av kärlek, skapade små människor som de fått till låns för en tid. De känner att tiden är knapp och att de vill ta vara på allt som går och efter det är de redo för jobb igen. Endel föräldrar anser faktiskt, trots jantelagen, att de själva är bästa sällskapet för de små deras första år.

Arbeten behövs för att våra barn ska ha ett samhälle att leva i men även i de fattigaste samhällen föds barn. Vi har i mycket ett bra system i Sverige men en obligatorisk förskola är inte ett bra system. Jag förstår inte ens att någon kan ha det som förslag!

Vill man lämna sitt barn till förskola redan vid ett år så finns den valmöjligheten i Sverige i dag.
Vill man inte så borde det finnas utrymme och till och med hjälp för att klara sig utan det!
För tvingar omständigheter eller lagar att man lämnar bort sina barn fast att man inte vill det är det ju typ samma sak som att någon tar ens barn ifrån en. Hur bra är det för en familj att gå igenom det?

Vid lite höre ålder på barnet har denne både hunnit knyta an och sedan frigöra sig till viss mån och då blir det en helt annan sak att vara med andra vuxna och nya små vänner utan mamma eller pappa. Även mor eller far kanske är mer redo.

Vad det gäller förlust av närstående, när man har gått in i väggen, efter sjukdom och när livet på andra sätt förändrats totalt drastiskt så är det olika hur lång tid man behöver för att ”komma tillbaka” till sitt jobb. Varför gäller inte detta nyblivna föräldrar? Varför är alla plötsligt lika här?

En nyfödd har spenderat ca nio månader i sin mors mage. Lyssnat till hennes röst, levt i hennes system och varit närmare henne än någon annan (förutom just hennes mamma som var lika nära henne)… Det kanske inte är så märkligt att det sedan tar en stund, eller några år att möta världen och att detta tryggast sker med mor eller far där nära? Det kanske inte är så konstigt att vissa mammor, och pappor för den delen, gärna är nära barnet längre än ett år efter?

Sverige! Låt föräldrar vara föräldrar och låt vårt samhälle vara vad vi kallar ett fritt samhälle. Tar vi bort möjligheten för familjer att få vara hemma med sina barn skadar vi vårt lands själ. Det vore djupt olyckligt.

Så tycker jag!

Relaterat:
Olydig mamma här
Olydig mamma – 2

Annonser

KOMMENTARER

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s