Vad lär vi våra unga?

Åsikt

Jag satt i samtal med några tjejer häromdagen och deras konklusion angående samhällets behandling av dem var:

”Samhället är verkligen inte bra emot oss! Det pressar oss och nästan tvingar oss in i sakerna.”

Det var unga tjejer jag pratade med. Vanliga svenska flickor i yngre tonåren, från olika platser i vårt land och samtalsämnet var ”relationer”.

Det slog mig att till och med de ser och förstår att vuxenvärldens oansvar gör att unga känner sig maktlösa inför de förväntningar som ligger på dem idag. Man får inte gifta sig förrän man är 18, man är byxmyndig vid 15 men man ”ska” kunna hantera sex och relationer likt en vuxen ännu tidigare.

Det är enligt alltför många tidningar och endel högljudda organisationer ”bra att ha testat på” en hel del och fokuset angående relationer ligger nästan alltid på det sexuella, de yttre attributen och jagets behov. Talet om ansvar, omsorg och uppoffringar är dock ofta långt borta. Insikten om att relationer kräver vård och insatser kommer sällan fram.

Ändå känner ungdomarna alltså instinktivt att något är fel men har inte riktigt medlen till att på egen hand förändra. Inte så märkligt då unga behöver oss äldre och vår fasta hand till sådana saker. Men vi har alltför fullt upp med att förverkliga oss själva och att komma ikapp i vår egen revolution mot ansvar och trohet, vilket inte är någon vidare bra ekvation.

Ofta när jag förhör mig med fjortonåringar tror de, eller åtminstone hoppas de på att man kan finna en livslång kärlek. Vissa har sett den hos sina föräldrar, än fler hos mor- och farföräldrar. Men de anser att det är svårt att finna den kärleken när man är sexton, sjutton år så som morfar och mormor kanske gjorde. ”Det funkar inte så idag för nu blir man ju inte vuxen förrän man är typ 25…. Eller 30… Men efter det går det nog”.
Ändå peppas man alltså av vårt samhälle att leka med kärleken då man knappt lämnat barnaåren.

Det är intressant för psykolog kan du bli först efter en gedigen utbildning då det tar en stund och krävs sitt lilla för att förstå sig på människor åtminstone lite granna. Men som tonåring kan man hantera relationer med en klackspark – Är man inte vuxen krävs inget ansvar, eller?

De flesta skulle nog svara att en relation utan omsorg, ansvar, ärlighet, självuppoffrande, kärlek och tillit men byggd på sex är dömd att misslyckas. Det tror jag i alla fall att många skulle säga. För hur många har livslånga KK?!
Lägger vi däremot ihop de ingredienserna och lär oss hantera dem och till det adderar sex har vi ett fantastiskt fenomen för oss människor! Nämligen en kärleksrelation.
Varför lär vi inte våra unga det? Det fattar inte jag. Men så är jag väl lite trög kanske…

Jag tror nog att det är ganska många vuxna som egentligen håller med mig i detta men vi är för tysta! Jag tror att det är dags att även vi höjer våra röster och berättar hur vi ser på saker och ting! Att det forfarande finns vuxna, vuxna som självklart vet att inte alla relationer varar för evigt trots en enorm insats av engagemang och vilja men som förstår att utan det går det inte alls!
Vi som tycker så tillhör också det samhälle som får våra ungdomar att känna sig ”pressade och nästan tvingade in i saker”.

Det är dags att ställa upp för dem nu! Än är det inte försent!

Annonser

En reaktion på ”Vad lär vi våra unga?

KOMMENTARER

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s