Den svenska skitskolan!

Åsikt

Den skola där våra barn enligt färska PISA undersökningar ligger väldigt dåligt till i jämförelse med OECD-länderna plus Shanghai, Korea, Indien och några till som vill vara med i jämförelsen. I början av 2000-talet var vi bäst i Norden, idag är vi sämst. På 40-talet och 60-talet var vi till och med i världstoppen.

Vad hände där?!

Det är som om vi fejsar en enorm Goliat som rest sig och vill döda våra resultat. Vi står villrådiga och åsikterna om hur vi ska röja Goliat ur vägen går ofta isär. Föräldrar skyller gärna på tillexempel att skolan har alltför många outbildade lärare, att vi har haft olika epoker med skiften av de som bestämmer hur saker och ting ska gå till, att klasserna är för stora och de vuxna är för få. Detta är säkert riktigt det också men jag tror inte det är hela sanningen.

Goliat i den urgamla berättelsen fick möta sin överman – en yngling som var liten och fåraherde men smord för sin uppgift. Han hette David och plockade upp fem släta stenar att slunga mot jätten och redan den förste fällde honom.

Jag tror det finns olika stenar även vi kan lära våra ynglingar att ”slunga” mot Goliat i skolan idag och jag tror att en stor del av ansvaret ligger hos oss föräldrar. Vår uppgift är att ”packa ryggsäcken” med stenar som våra barn bär med sig när de går ut på sin vandring i livet. Den går tidigt via skolan men ibland upplever jag det som att vi glömmer av vår del i saken.

Diciplin, detta ibland negativt laddade ord, som ändå är nyckeln till väldigt mycket framgång. Om det tar fem minuter för klassen att komma till ro varje lektion försvinner en hel lektion per dag till bara det. Det blir en halv studiedag i veckan och tänker man efter är det ganska många veckor på ett år. Detta är inget ovanligt problem och jag undrar jag om det är läraren som stimmar runt eller om det snarare är eleverna… Kanske skulle ”stenen” disciplin passa att slungas iväg här. Har de den i ryggsäcken är det möjligt. Den träffar bra även mot annan hantering av situationer och studier. Det är helt enkelt en ordentligt bra slät sten att slunga.

Tacksamhet är en annan ganska vacker sten som nog skulle träffa Goliat bra i pannan.
Tänk den skola som var full av elever som förstår att vara tacksamma för lärarens vilja att lära dem! Tacksamma för alla böcker man får eller får låna. Tacksamma för att i vårt land har vi välfärd och här får alla barn en utbildning. Tacksamma för att det står olika sorters mat serverad i skolmatsalarna varje skoldag. Tacksam för ett förmaningens ord utdelat av omsorg.
Jag menar att tacksamhet ger en människa motivation – gammal som ung.

Att som lärare tvingas parera mellan att uppfostra, lära ut och att riskera att bli anmäld av sin elev som inte tycker lika, måste vara en fasansfull plats att stå på. Att inte kunna säga ifrån ordentligt utan många gånger känna sig bakbunden för att eleven ”minsann vet sina rättigheter”, eller att föräldrar ska ringa och tala om hur saker och ting ”ska vara”, hämmar. Självklart ska det finnas gränser för lärarna men jag tror att stenen ”respekt” skulle kunna förändra.
Lär sig våra barn att visa respekt för alla – även den som inte är min favoritlärare – så kommer skolklimatet att förändras och Goliat förlora. Då kommer samtalet mellan ung och vuxen att vara mer av ett givande och tagande än att man bevakar sina positioner.
Respekt ger rum till att vara och tycka olika.
Med respekt kommer respekt och i Sverige idag kan man ibland få för sig att det är ett negativt ord men det anser inte jag. Respekten för varandra är en grundsten i ett väl fungerande samhälle!

Tålamod. Förmågan att vänta lite till eller att försöka ännu en gång får oss alla att inse att jag själv inte är världens medelpunkt. Elever som förstår det och bär på stenen tålamod i sin rygga kan slänga iväg den riktigt hårt och bli enormt effektiva. De kommer också automatiskt ge utrymme för varandra och möjligheten till att växa bereds.

Skickar vi som föräldrar med våra barn stenen trygghet kommer detta också att vara ett effektivt vapen mot Goliat. Ger vi våra små trygga hem där kärlek frodas finns möjligheten för alla att våga göra fel, att misslyckas och att ge alla en ny chans. Det förändrar inte värdet av människan utan ger plats åt att utvecklas och att våga försöka.

Svenska skolan är ingen skitskola – det är det första vi måste förstå!
Det är en fantastisk möjlighet till att skapa ett bra samhälle där varje människa räknas. Men vi föräldrar måste inse att även om barnens väg tidigt går via klassrummet så lär de sig att gå hemma.
De stenar de små kommer ha i sina skolväskor är de vi packar med dem!

Annonser

KOMMENTARER

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s