Det får finnas ideal trots svårigheter att nå dem

Åsikt

Jag har människor i min närhet som gått igenom detta svåra och jag har en enorm respekt för dessa personer. Jag vet att deras kamp igenom inte var lätt och att det skapade ett ärr i deras hjärta. Det var absolut inte lättvindigt och inte det första valet heller. Skilsmässan föddes ur omständigheter som blev övermäktiga situationen.
Jag tänker själv på alla de fallgropar som finns och de tuffa stunder man möter då saker tornar upp sig. Då tankarna försöker locka en åt drastiska beslut eller omständigheter skriker att det är omöjligt. Det är ingen självklarhet att relationer blir livslånga.

Någonstans längs historiens gång har ju även livslång trohet försvunnit från platsen som ideal för många. Ja, man kan ju faktiskt fråga sig vad det finns för syfte med livslång kärlek och hur roligt det är egentligen? Tidsandan går ju ut på slit och släng, byt ut när du tröttnar, köp nytt när du vill, konsumera och tillfredsställ dig själv så mycket du bara orkar.

När man talar om relationer ser man det idag som två individer i en relation. Tanken om att man hör ihop som att man vore en finns inte kvar i mångas vokabulär. Ekonomier, karriärer och framtid ska planeras med en kalkylerad risk för separation. För det är ganska troligt att den kommer.
Att man ser på sin relation eller sitt äktenskap som att man är ett är förlegat. Att man och kvinna gör sig beroende av varandra är förenat med stora risker som kan sätta en av parterna på bar backe eller sätta den ene i en obeskrivligt taskig situation. Så kan man inte göra.

Samtidigt talar vi fortfarande vitt och brett om att hitta kärleken. För vi tycks behöva den. Den åsikten har vi kvar.

Det känns som att vi hamnat i en tankekullerbytta här någonstans.

Vi ordnar metoder och tillvägagångssätt för att göra oss vackra och så attraktiva som möjligt för att hitta vår drömpartner. Vi kan läsa drivor av utläggningar om kärleken i noveller, böcker och veckomagasin. Alla älskar att se gamla människor som fortfarande älskar varandra. ”Det är så fint när gamla håller handen”… Vi har tv-program som hjälper singlar att få gifta sig. Och så håller det på!
Men i andra ändan finns tidningar och sidor på nätet som tipsar om hur du hittar någon att vara otrogen tillsammans med. Politiker talar om att kärnfamiljen numera är oviktig. Lösa relationer och förbindelser är absolut att rekommendera för att hålla uppe spänningen i livet. Att prata om att bevara äktenskapet kränker dem det inte höll för. Att gifta sig är passé och en skilsmässa kan faktiskt vara lösningen på alla dina problem!

Och det kan den också vara för vissa. Jag säger inget annat.

Men! Det kan också ligga något oändligt betryggande och helande i en kärlek som innebär att om min älskade har ont så har även jag ont. Att om jag lider så gör den andre det också. Att känna att om jag ger den andre lycka är det detsamma som att ge mig själv lycka. Att ha inställningen att om en av oss tjänar mer pengar än den andre är de våra pengar. Att bådas insatser i familjen räknas lika högt även om de ser olika ut. Att bara tanken på att den andre skulle lämna mig skapar en insikt om att då skulle jag bli halv. Att om det finns barn med i leken inse att de om någon oftast ser mamma och pappa som ett och att de hör ihop med varandra lika starkt som barnen med dem. De skapades ju i den förenande kärleken.
Att veta att ju mer jag ger av mig själv desto mer investerar jag i min framtid.
Det ger en bra mycket mer trygg känsla än att fundera på hur jag ska göra om vi en dag går isär.

Att en dag skiljas vid dödsbädden och veta att det inte finns någon annan på jorden som älskat mig som denna människa och inse att större delen av ens hjärta blir lämnat fullt med minnen av äkta livslång kärlek. Det är en avskyvärt älskvärd tanke för mig. Det är klart det gör ont.
Men vi skaffar ju barn fast att vi vet att vi kommer skiljas åt en dag… Det verkar som att äkta kärlek på något mystiskt vis bär genom död.

Farmor, som är gammal och var gift med farfar tills han dog, hon är lite dement och har då dåligt minne men är det någonting hon minns så är det hennes ”Ludde”. Hon talar alltid om honom med den tydligaste kärlek och tacksamhet när jag hälsar på henne.

Jag säger inte att det är fel med livförsäkringar eller äktenskapsförord. Man väljer själva hur man vill göra såklart! Men jag skulle önska att vi satsade mer i vårt samhälle idag på att hitta hjälpmedel och vägar för par att hålla ihop och få underbara relationer som man absolut inte vill bort ifrån. Där man kan ha hållbara ekonomier och situationer fast att man vill lägga tid på barnen och varandra. Där livslånga relationer inte är tråkigt eller ohållbart utan faktiskt upphöjs för det värde de har.
Men så länge vi sår in all annan skit om att det är förlegat och spänningslöst så kommer våra kärlekssökande nerver kittlas och titta efter grönare gräs någon annan stans. Vi kommer inte våga satsa in allt vi har, vilket jag tror behövs för att få det att funka. Jag tycker helt enkelt att vi ska vattna det gräs där vi står!

Och i de fall när vi ändå inte lyckas så ska självklart kärleken finnas ännu starkare till de människorna. De behöver den som mest just då. För hur det än är så smärtar det att skiljas åt. Oerhört mycket.

Men livslång kärlek är inte tråkigt eller förlegat även om inte alla lyckas nå dit! Det får finnas ideal trots svårigheter att nå dem!

Annonser

KOMMENTARER

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s