Magiska stunder

Credo

Pojken kräkte ner broderns ”Mjukis”, det älskade gosedjuret som följt familjen överallt sedan det kom in i gemenskapen. Bokningen på hotellet hade varit spontan då man inte gärna åker hem till någon med magsjuka som ett litet direktlevererat nyårspaket och eftersom vi inte hade ett eget hem att ställa ”paketet” i. Det blev den självklara lösningen att Scandic i Mölndal fick ta emot den lilla skaran Abrahamsson. På nyårskvällen var vi alla pigga nog att se på en liten film fram till nyårsslaget då vi dukat upp ett litet fikabord vid de stora fönstren för att sitta där och mysa och spana ut över stadens fyrverkerier. Det var nyår 2013.

När vi satt där minns jag hur vi tillsammans bad en enkel bön om att vi skulle vilja få ett eget hem nästa år. Det var som en liten magisk stund och barnen var så innerligt ärliga i sin önskan. Jag med.

Nyårsafton 2014 sitter vi hemma och firar nyår. Underbara människor oberoende av varandra har tillsammans på olika vis gjort det möjligt för oss att bo fantastiskt fint! Husets egenskaper är som handplockade efter mina önskningar och fantasier som Husbandet fått höra många gånger genom åren. Det är nog till och med bättre!

Tacksamheten är oerhörd. Glädjen likaså! Ibland tar Gud andra vägar och verkar på andra sätt än dem vi tänker men som vi sa till varandra idag – det var värt väntan!
Dessutom lärde jag mig väldigt mycket om vad som är verkligt viktigt i livet under de fem år vi inte ägnade något intresse åt ting! En viktig lärdom som för vissa blir mycket mer dyrköpt än genom den väg jag fick gå.

Även denna kväll känns, som du kanske förstår, som en liten magisk stund och jag tackar för året som gott och för allt vad det har haft med sig!
Jag och min familj önskar dig ett gott nytt år med mycket glädje och ser med stora förväntningar fram emot 2015!

HAPPY NEW YEAR!!!

Nyårsvärk

Credo

Jag är en av alla oss som går och värker på vad man skulle kunna lova sig själv inför det nya året.
I tanken verkar jag tro att löftet skulle förändra direkt. Sådär som att det egentligen var en önskan till en god fe, och att den önskan slår in om jag väljer rätt sak.

Löftet. Det binder mig ju vid vad jag sagt. Det tvingar mig att göra detta någonting ända in i kaklet, som man säger när man inte ska ge upp tidigare än när man sätter handen i kaklet under simtävlingen.

Jag har brutit löften förut. Intentionen var total och superärlig men resultatet blev föga. Det som hände när jag bröt?! Ingenting i det synliga men inombords sattes en liten tagg av misstro till mig själv i hjärtat. Jag misslyckades.

Detta gäller ju inte bara nyårslöften för ska vi vara ärliga springer vi in i alla möjliga situationer med världens bästa ambition. Vi lovar oss själva, vi lovar andra, ibland klarar vi det och ibland inte.

Ett löfte ska hållas. Så tycker jag! För om vi inte kan lite på löften, vad kan vi då lita på?

Det är nog det som värker egentligen, tanken på om man kan lita på mig. Om jag kan lita på mig själv.

Men så minns jag, vi är ju bara människor. Bara människor – dessa fantastiskt skapade varelser på jorden med förmågor likt inga djur på planeten och ibland dem har vi även fått möjligheten att förlåta. Förmågan att kunna ta bort den tagg som det mänskliga misslyckandet kan sätta i våra hjärtan.

Vi kan sträcka oss ut och försöka plocka bort dem vi satt hos andra. Vi kan göra det samma i våra inre och i den mån vi själva inte förmår kan vi också be om hjälp från skaparen. Det är inte alltid enkelt men det går. Förlåtelse kan hela mer och djupare än vad vi förstår. Ja, sånt kan hända ”bara människor”!

Så vad ska jag lova inför det nya året då? Kanske en fysisk prestation, kanske att försöka att att inde döma så hårt när någon misslyckas, kanske att försöka förlåta när det behövs. Kanske alla tre.

Men ett ska jag i alla fall lova! Att tro på löften och att verkligen försöka hålla dem jag ger!
Endast människor och Gud ger löften och det är en av ingredienserna i mänsklighetens varande. Ett samhälle där man inte ger löften med intentionen att hålla dem tror jag har svårt att överleva.

Så jag tycker att nyår är bra och ger utrymme för oss att värka fram våra löften med jämna mellanrum. Vi får lov att ta sats och det ges också möjlighet att börja om…

Gott nytt år på dig och lycka till med ditt eventuella löfte! Jag tror på dig!!

(Bilden: Jag tycker bara om den helt enkelt! Men kanske kan en lyftande fågel få symbolisera hoppet också!)

Verklig framgång

Lady Di

Kroppen är lite stel såhär dagen efter. Men det är ok för den är numera lite ovan vid rörelse på det sättet som en handbollsmatch innebär.

Vissa människor påverkar livet även efter det att de lämnat de levande. Så som min vän Karin som mycket tragiskt omkom i en olycka för tre år sedan.
Jag minns hur min bästis sedan 4 månaders ålder ringde mig och berättade. Vår gemensamma barndomsvän hade varit med på den där bussen. Det gick illa. Det var ofattbart.

Mullsjöhålan är inte gigantisk och ville man ha något att göra när man växte upp här deltog man i idrotten. Fotboll och handboll blev mina två sporter som avlöste varandra för vinter respektive sommarsäsong. Vi var en liten stomme som växlade mellan just dessa sporter och självklart blev vi tighta. Vi hörde ihop och vi var sporttjejerna!
En av dessa ‘trogna’ var just Karin. En riktig lagmänniska med humorn alldeles intill hjärtat som var fullt av omsorg av människor.

Vi andra som rörde oss inom idrotten med Karin har nu tre gånger, en gång per år, träffats för att hedra hennes minne genom att som hennes ”gamla” lag spela en handbollsmatch där vi samlar in pengar till en fond som sponsrar unga idrottstjejer. Så senast igår. Det har suttit mycket folk på läktarna och frikostigt har de givit till fonden och glatts åt de avdankade tanterna som lirar på planen. Det är en härlig tillställning för plötsligt får man se kända ansikten från barndomen. Mammor, pappor och syskon som satt i publiken då som har tjugo år extra av livserfarenhet på nacken. De sitter där och hejar på laget igen. Vänner från förr som man inte längre träffar och även endel nya människor som på senare tid tillhört Karins liv.

Det är vackert helt enkelt.

Och ruskigt roligt att få chans att spela igen och framförallt träffa gänget!
Så Karin påverkar mitt liv än idag. Pågrund av att hon valde att vara en kamrat som såg, handlade, delade med sig av sig själv och var något utöver det vanliga så gav hon oss runt omkring sig så mycket så att det genererar ringar på vattnet nu.

Sådan blir man inte bara sådär. Jag tror det ligger medvetna val och självuppoffring framför sådan framgång. För i mina ögon är det det som kallas verklig framgång! Vad är tillexempel pengar värda i det här perspektivet?

Så min lätta träningsvärk dagen till ära minner mig om att försöka vara en riktigt go tjej med fötterna på jorden. En som ärligt bryr sig om andra och som sprider ringar på vattnet även efter mina dagar är slut på jorden. Det är verkligen inte det lättaste alla gånger, men vem har sagt att framgång är enkelt?!

(Bilden är tagen efter första minnesmatchen)

Det är lite otäckt faktiskt

Lady Di

Ännu ett plan har försvunnit spårlöst. Vad hände med det förra som försvann i mars? För dem som hade en människa från sitt eget liv ombord på det flygplanet måste frustrationen, saknaden och frågorna vara en stor del av var timma på dagen.
För oss andra har det blivit en gammal nyhet som för längesedan skrollats förbi och lagts i ”ja-just-det-ja-högen”.

Intressant egentligen, att vi faktiskt glömmer och går vidare. Vi kan ju ändå inget göra…
Men det försvann. Spårlöst.
Och vi accepterar det svaret med ett ”Jaha… Vad konstigt.”

Idag har alltså ännu ett plan försvunnit. Plötsligt plockas de gamla minnena fram och mönstret blir läskigt. ”Tänk om inte heller detta plan hittas!! Vad är det som händer?!”

Ibland, när jag själv inte sitter med mobilen i näven och skrollar, så tänker jag att jag matar mig själv med alldeles för mycket känslig och okänslig information som blir till en enda klägga inom mig som lägger sig runt min medkänsla och bäddar in den sådär lagom mycket att bara direkt vassa närliggande föremål når in till den och berör.

Det är lite otäckt faktiskt.

En dag med liv och död

Lady Di

Vi är mitt inne i julens värme men just idag är det många som minns den chockartade tid som vände upp och ner på allt för alltför många människor denna dag för tio år sedan.

Själv har jag nåtts av budet att goda vänner till oss mist två människor i sin vänkrets med drygt en månads mellanrum.

På några sekunder kan saker förändras och ge ett helt nytt sken över det som är ens liv. Både till det bättre men så då också till tunga dagar.

Både julens värme och dödens intrång tillhör det vi kallar livet.

Återigen blir jag påmind om att ta vara på de vi har omkring oss och de vi älskar – nu. Nu är det vi vet säkert!

Att sörja, sakna och älska efter att någon lämnat jordelivet är äkta, är livet, är nödvändigt för att inte gå under!
Men glöm inte att berätta för och visa dem du bryr dig om att du älskar dem. Ta vara på varandra och gör upp gammalt groll. Livet är nu!

Idag går tankar, böner och medkänsla till dem som mist. Idag blir det extra kramar till barn och make.

God fortsättning till dig vart du än befinner dig i livet!