Otack är världens lön

Åsikt

Nä nu! Denna gången tänker jag säga rakt ut vad jag tänker! Inget krusidullande eller funderande över vad andra tycker om det. Jag anser att de som de senaste dagarna tagit ordet ”tacksamhet” och påstått det vara ett trött gammalt förlegat ord som ingen längre verkar vara skyldig någon, har så fel! Så fel.

Att det över huvud taget finns ett land med så pass bra system som vi i Sverige får lov att leva i borde väl såväl invandrare på en buss som jag som infödd Svenne, vara tacksam för!? Det är nämligen de som levt här före oss som skapat det vi har!

Tappar människan förmågan att känna tacksamhet blir hon en hård egoistisk ynkrygg som planterar en slags förljugen bitterhet där hon går fram.
Det ska gå riktigt långt innan tacksamheten lämnar människan. Till och med den svältande blir tacksam för mat även om det är vår skyldighet att ge den.
Jag tror det är ett inbyggt system som finns där därför att vi behöver varandra. Självklart kan människor missbruka även detta men att börja tala och skriva på ett sätt som uppmanar till att ingen ska känna tacksamhet till någon så länge rättigheterna är på deras sida, det anser jag vara att sudda ut stora delar av den mänsklighet som finns i oss människor.

För exakt trettiofem år och en dag sedan föddes jag. Hade inte mor min tagit med sig an det barn hon födde vet jag inte vad det hade varit med mig. Kanske någon annan hade gjort det? Kanske hade jag lämnats ensam åt mitt öde och livet varat i några timmar.
Jag är tacksam till mamma och pappa för att de ville och därför att det finns lagar som säger att den mat, värme och omsorg som bebisar och barn behöver skola tilldelas dem! Jag är tacksam för att de gjorde det. Jag är tacksam för lagarna.

Förstår du min poäng?

Annonser

13 reaktioner på ”Otack är världens lön

  1. Så viktigt, och så härligt skrivet 🙂
    Ibland tänker jag att förlorad förmåga att förundras ställer till mer än man vanligtvis tänker på.
    Förundran, tacksamhet och ödmjukhet har ett klurigt samband, tror jag.

    Gilla

        1. Vissa anser att de som var på bussen där borde känna viss tacksamhet över att ha fått möjligheten att komma hit. Andra anser att de absolut inte behöver det för att det är deras rättigheter att få vara här. Jag anser att ÄVEN om människor har rättigheter är det viktigt att det finns plats för tacksamhet i ett samhälle – annars blir det hårt och väldigt krävande. Att säga att de inte behöver vara tacksamma blir som att säga till dem som skapat vårt samhälle och dess regler och möjligheter för människor att få komma hit att det kvittar lika vad de gjort.

          Så min mening är att både de på bussen och vi andra här i Sverige behöver värna om tacksamheten. Men i debatten på flera ställen idag låter det som att tacksamhet är förlegat och att ingen är skyldig någon ett tack nästan någonstans. Så tycker inte jag ☺️.

          Gilla

          1. Då förstår jag, fast jag håller verkligen inte med.
            Tacksamhet är inte en känsla som en person kan säga till en annan att denna bör känna vid ett bestämt tillfälle. Du kan inte ge en skinksmörgås till en uteliggare och kräva att hen äter mackan med stor tacksamhet om hen verkligen avskyr skinka, bara för att hen själv saknar medel att skaffa sig egen mat. Även utsatta människor måste väl få rätt att kämpa för att få det de behöver? En människa i nöd ska väl inte behöva vara tacksam för exakt allt hon får tilldelat sig, bara för att hon är i nöd?
            Eller tycker du att vi som har ska få bestämma hur de som inget har ska känna?

            Du och jag kan gott vara tacksamma över att vi har möjlighet att hjälpa de här människorna, men om deras primära känsla inte är tacksamhet efter att ha tvingats FLY KRIG och riskera sitt liv för att lämna sitt hemland, sitta på en buss i 15 timmar när man blev informerad att det skulle ta under en timme, och sedan komma till ett ställe mitt ute i skogen, så tycker inte jag att vi kan ha någon åsikt om det. Jag personligen har inte flytt krig och behövt lämna mitt hemland, så jag vet inte hur det är.

            Dessutom kan de väl visst känna tacksamhet över att få vara i ett fredligt land, även om de inte först och främst uttrycker den? De uttrycker istället sitt missnöje över extremt begränsade möjligheter att integreras med svenskar, lära sig språket och skaffa jobb. Att placeras i den Jämtländska urskogen i en pytteliten by i flera månader förstår jag att man blir besviken över, och jag tycker att det är ett sundhetstecken att man vill kämpa för att få bättre möjligheter att bli en del av samhället fortare.
            Jag är säker på att de är tacksamma över att få vara i ett säkert land, men varför skulle jag kräva av dem att de säger det?

            Gilla

            1. Jag förstår absolut vad du menar!!
              Jag har inte krävt att de ska visa sin tacksamhet till någon och anser inte att de måste det. Vet att endel kanske talar så och jag håller med om din poäng där!
              Dock anser jag att man måste hålla flera saker i tanken samtidigt här.
              Inlägget är emot att vissa verka tycka att rättigheter avskaffar tacksamhet. Det tycker inte jag!

              Att de på bussen skulle sitta och tacka för allt vad de är värda är inte heller en önskan från människor tror jag. Utan kanske det snarare ses som ett otack när man försöker skapa sig egna vägar och system och vägrar göra som tanken var, även om deras incitament är att integreras så snart de kan. Har Sverige andra tillvägagångssätt som Sverige anser de bästa för stunden känns det nog för vissa som otacksamhet att inte ta det som erbjuds. (Först ska det ju bedömas om de ska stanna kvar och därefter kommer integrering för dem som får det.)
              Människor från krigsdrabbade områden kanske inte riktigt styr över sina känslor och ageranden vilket är helt förståeligt men samtidigt kanske man måste få lov att vägleda dem då så att de kommer in i det Svenska tänket med en gång… Otacksamhet är ganska långt ifrån tacksamhet och beroende på hur hen agerar kan hen visa det ena eller andra. Eller kanske ingenting om man är missnöjd.

              Så tänker jag och jag vill inte uppmuntra till att tacksamhet är ett trött förlegat ord. Det var min poäng och jag tror själva tacksamheten behövs som sagt 😃.

              Gilla

              1. Då förstår jag dig bättre.
                Tacksamhet är inte ett förlegat ord, men det missbrukas ivrigt och blir ofta ett måste och inte en frivillig vacker känsla. Jag känner väldigt ofta tacksamhet; för att jag INTE lever i krig, för att jag har hälsan med mig, för att mina nära och kära är vid liv, för att jag har ett jobb och ett boende och en inkomst som ger mig ett mer än drägligt liv. Men detta kommer för förståelsen om hur andra har det, inte av att någon uppmanar mig att vara tacksam.
                Om någon är dålig på att vara tacksam är det ju den priviligierade människan, för hen förstår ofta inte hur bra den har det. Det är dock förståeligt, så detta förlåter jag henom! (Att inte känna tacksamhet är egentligen det största privilegiet, för då lever man så skyddat att man inte ens förstår hur skört livet egentligen är.)
                Jag tycker inte att de asylsökandes agerande påtalar otacksamhet, utan snarare ett aktivt och beundransvärt försök att styra sina små skärvor av kvarvarande liv till något bra. Det tycker jag är fantastiskt! Och för detta uppvisande av människans ständiga kamp för att skapa de bästa möjliga förutsättningar för sig själv vill jag tacka DEM i bussen! Puss på dig Kaptenskan ❤

                Gilla

KOMMENTARER

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s