Det rann en tår

Lady Di

Känslan av att inte vilja se sina barn härdas. Önskan om att deras hjärtan alltid ska vara fyllda av kärlek och empati. Den bär jag starkt på ikväll.

Det rann en tår längs min pojkes kind idag. Vi såg en barnfilm om en föräldralös kille som fick en familj. Det var fart och fläkt och riktigt stimmigt med uppfinningar hit och dit men i slutet när jag slänger en blick på en av grabbarna rinner tåren där. Glädjen tog sig fysiskt uttryck.

Det var vackert.
Som det alltid är när man ser barns hjärtan för andra.

Lägger vi inte pengar till tiggarna när vi går förbi kommer tårarna på den andre pojken. Medlidandets tecken.

Hur gör man för att bevara detta fina som skatter i deras inre?

Jag vet inte!

Det jag kommer på är att fortsätta lägga pengar i tiggarkoppen, att tala om dem som ingen mat har, att be för dem som lider, att prata med uteliggaren som bara vågar komma och prata när han är onykter, krama om honom och låta honom ruffsa om i pojkarnas hår, förklara varför kvinnan betedde sig så konstigt när hon trodde pappa var ensam i bilen där i gränden på Las Palmas gator och vara rak och ärlig när vi ser livets orättvisor ta plats på scen.

Jag önskar så att de där fysiska uttrycken ska finnas där även efter jag lämnat över dem till vuxenvärlden.

Men ibland känns det som en alltför svår uppgift. Jag ser på mig själv, läser i tidningar, på nätet och nyheter och inser att vår värld är hård många gånger. Alltför hård. Och tillvägagångssätt, språket och våldet blir tuffare och ondare hela tiden.

Men det är så lätt att fastna där! Om jag istället börjar fundera på alla er som ger era pengar till andra som saknar, ger tid till ensamma, visar omsorg om de med behov, som sprider glädje omkring er där ni är, ger vänskap, använder yrkesskicklighet för att hjälpa andra, som låter hemlösa bo i era hem, som delar fina ord till varandra, som delar länkar om medmänsklighet och empati, som låter den stressade gå före i kön och alla de oändligt många fina exempel som finns, så förstår jag att hoppet inte är ute!

Idag går tacket till dig! Du som hjälper mina barn att bevara sina hjärtan mjuka och som därmed ger mitt liv en extra nerv av lycka! Stort tack!

Vi ger oss aldrig!

2015/01/img_6945.jpg

Annonser

En reaktion på ”Det rann en tår

  1. Du har hittat ditt ”varför”. Underbart. Det är det som gör att man orkar fortsätta kämpa också när man blir ifrågasatt och kritiserad för det man gör, och för de värderingar man har.
    Tack för att du delar med dig av detta 🙂

    Gilla

KOMMENTARER

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s