Jag räknas nog till en farlig fanatiker

Lady Di

Kanske är det dags att jag erkänner och låter dig veta nu. Jag är tydligen en farlig fanatiker! Jag kan nämligen inte tänka mig att bli barnmorska, för i det fall jag blev det skulle jag tvingas fråga mig själv om jag kan utföra en abort. Jag kan inte landa självklart på ”ja” och då har Mona Sahlin, regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, klargjort att jag är just en ”farlig fanatiker”.

Jag är inte en abortmotståndare, dock anser jag absolut att vi i Sverige borde hålla takt med övriga länder i Europa och ändra till fri abort till vecka 12.
Men ska sanningen fram så tror jag nog att det är ett liv där inne innan dess också och då skulle jag nog alltså personligen inte kunna utföra handlingen ändå. Nu vet jag att jag inte kan det rent praktiskt för att jag inte har utbildningen, men jag tror nog att jag skulle kunna utbilda mig och bli en allmänt duktig barnmorska, faktiskt. Alltså är jag lika hemsk som de som önskar sig en samvetsklausul. Jag önskar det faktiskt åt dem! Just när det gäller frågor om liv och död som dem inom vården tvingas hantera anser jag detta vara viktigt.

Att då bli jämförd med jihadister som aktivt utövar våld, mord och terror känns rent av som ett påhopp faktiskt. För jag tror nämligen väldigt mycket på Gud jag också. En annan Gud. Och det så mycket att jag hoppas att om jag hamnar i händerna på någon i ISIS så önskar jag att jag har modet att dö utan att avsäga mig den tron.
Jag tänker inte söka upp den situationen och jag ber för vårt land att slippa bli drabbad. Men nog är det väl en enorm väsensskillnad på den Gud som menar att man ska vända andra kinden till och den som jihadisterna säger sig följa?!
Jag anar, även om det inte går att bevisa, att jag varit för en samvetsklausul även om jag inte trott på Gud. Det är personen inne i magen som är den springande punkten, om det är ett liv som släcks eller inte. Jag vill inte själv ta den risken och jag förstår de barnmorskor som upplever att de inte kan det.

Mona Sahlin får gärna tala emot samvetsklausul och för abort. Jag ödmjukar mig inför det faktum att hon har ett enormt försprång vad det gäller mycket om hon och jag ska jämföra livserfarenhet, utbildningar, CV, ekonomisk bärighet och mötet med alltifrån celebriteter till den vanlige svensken. Hon har en god förmåga att tala och att uttrycka sina åsikter och på det sättet få människor att lyssna till hennes ord. Ja, jag kanske faktiskt inte har någonting att komma med mot henne.
Ändå vill jag säga att jag tycker det känns väldigt obildat och faktiskt rent ut sagt oförskämt att på ett principiellt liknande sätt jämföra kristna människor med betänklighet inför att utföra en abort med terroristiska jihadister.

Det ena exemplet handlar om brutala hänsynslösa mördare, det andra gäller några som på inget vis vill råka ha avslutat ett människoliv och oavsett om man vill införa en samvetsfrihetslag eller inte, är det nog flera som håller med om att det är en väldigt grov jämförelse av en som är regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism?!

Lite repekt, om jag får be.

Länk till nyheten med Mona Sahlins uttalandei

Annonser

Land i sikte (skrivet 5/2)

Loggboken

Då har knappt fem seglingsdygn börjat gå mot sitt slut. Många vågor, ca 760 sjömil, ligger bakom oss och det är härligt att närma sig land och dess dofter. De blir nämligen väldigt tydliga när man varit borta från dem!

Man har ju hört och vi har även erfarit många gånger att Kanarieöarna har mycket av sol och värme att bjuda på. Förhoppningsvis blir det så men denna seglingen hit ner har faktiskt varit ganska kall. Inte som i Sverige naturligtvis men ändå så pass att vi varit påpälsade på dagarna och några har till och med valt overaller på nattseglingarna. I början fick vi gå ganska mycket för maskin men efter någon dag kom vinden från rätt håll och blåste på riktigt bra. Som vanligt var det några som fick kämpa mot sjösjukans klor det första dygnet men efter att det släppte blev det härligt ombord. Ljuden från vinden i riggen och vågorna längs med skrovet är där naturligtvis men annars är det tyst. Det är inga telefoner på gång, inga datorer eller andra saker som drar en bort från här och nu vilket skapar en skön gemenskap där alla får plats. Det är dessutom en härlig blandning av människor ombord. Både unga, äldre, svenskar, spanjorer och engelskmän, de med båtvana och de som är helt utan. Pappa är här, Zemias och Lewi är här och mitt husband (kapten Stefan) också!!
De spanska killarna som vi har med har alla en ganska brokig bakgrund men skänker så mycket glädje hela tiden. En av dem är väldigt musikalisk och det innebär att många spanskklingande sånger med mycket rytm och fart spelas varje dag över däcket. Vi har även hittat endel låtar som vi kan gemensamt fast på olika språk.

Det jag tycker allra mest om med att vara här ute på böljan och guppa är dels gemenskapen som så fort blir bra när man hamnar tillsammans på en båt långt borta från allt annat och dels naturens rytm som intar livet. Fastän man har vissa sysslor och tider att hålla då man har sin vakt så känner i alla fall jag mig väldigt avstressad. Alla rörelser och den energi som går åt av båtens framfart märker man såklart av men det inre landskapet får en detox på något sätt. Man har tid att formulera färdigt en tanke och följande tanke på den med och det finns så gott om tid att man faktiskt också kan lämna endel tankar bakom sig för gott. Det är inte alltid lätt att finna de platserna i vardagens stress.
Det jag tycker minst om med seglingarna är nog de gånger när kvällspasset är inne på sin tredje av de fyra timmarna och man börjar känna att dagen tagit ut sin rätt. Längtan till kojen blir det största fokuset och ändå måste man vara kvar till vaktbytet. Det är karaktärsdanande och kostar ju då på endel men det är väldigt nyttigt. Som tur är har denna resa inte bjudit mig detta! Min vakt är mellan klockan åtta på morgonen till lunch och sedan samma tider fast på kvällen. Då styr man och fixar byssan om det är käk eller disk på G.
En annan sak som kan vara enerverande är om man lagt sig för natten och någon tamp eller liknande hamnat så till att det slår i takt med när Elida gungar.

Frågar jag några av mina vaktkompisar om samma sak, det vill säga bästa och sämsta med långsegling så svarar de:

Gustav: Jag älskar gemenskapen. Naturen är också bra men den är ju faktiskt lite vardag nu. Kylan och bristen på vind är alltid kass om den uppstår. Nu regnar det också! Jag är inte bitter!! *skratt*

Steve: Sjösjukan är värst! Stor båt och stort hav och jag var inte beredd! Men det är ändå helt ok!
Människorna ombord och äventyret av att vara mitt i ingenstans och uppleva naturen är däremot det bästa.
Första dagen när vi lutade till ordentligt och de nya grabbarna gled ner mot relingen och inte riktigt kunde hitta balansen var riktigt kul att se.

Joahn: Jag älskar själva seglingen och har inget dåligt att säga!

S-O: Det bästa med segling är att man tvingas att koppla av allt annat. Man lever ett annat slags liv där alla sinnen öppnas. Det är som att ta ett reningsbad för själen. Just denna resan vill jag lyfta kamratskapen och gemenskapen, de tankar man byter med varandra, den goda maten. Jag har mått så bra!!
Det sämsta är ju svårt att komma på men när det är som sämst är när man hamnar i dåligt väder och upplever att man inte har koll. Då upplever man sig liten emellanåt. Fast det kan ge en väldigt positiv effekt efteråt för då blir det som en belöning att känna att man tog sig igenom. Har man planerat ordentligt och har tillräckligt varma kläder finns nästan inget dåligt. Men man måste vara sams med de som är omkring en!

Kapten: Bra?! Det är så skönt att vara! Dåligt?! När man måste gå för maskin…

Barnen har varit ganska mycket under däck på förmiddagarna men eftermiddagarna har de varit på däck och hängt på var sin sida om Karin som införskaffat hela serien av Narniaböckerna och högläser för dem. De är inne på den tredje redan och det är en fantastisk syn att se dem när de tittar ut över det öppna havet och ansiktena speglar vad de ser i sitt inre medan de lyssnar.

Inatt gungade det förträffligt mycket men vi hade ändå go fart. När man då ska försöka sig till att sova medan hela kroppen rullar fritt i kojen inser man att det inte är det lättaste uppdraget. Ungarna verkar dock inte märka det över huvud taget. De sover som stockar genom det mesta. Är maskin på gång kan jag meddela att det är ganska höga ljud omkring vår hytt men det positiva med det är ju att vi inte hör något annat och när man vant sig så blir det istället sövande. Vi vande väl oss redan första året tror jag… Men har man sovit lite till och från ena natten får man oftast igen det nästa eftersom man tar ut sig hela dagen emellan också.

I skrivande stund har vi sett land i några timmar med några timmars uppehåll och så land nu igen. Fuerteventura och Lanzarote stack plötsligt upp som klippor mitt i havet. Det är en härlig syn!! Sedan la vi dem bakom oss och styrde vidare emot Gran Canaria. Där är vi snart. Imorgon kommer våra Kanariekonfirmander och innan dess ska båten städas och fyllas upp med mat. Jag tror vi lägger till i Las Palmas imorgon morgon så det går verkligen i full rulle ombord! Men vi kan nog ordna så vi kan ta igen oss lite på lördag kanske! Vore skönt!

I det stora hela är i alla fall jag väldigt nöjd med denna resa! Ingen sjösjuka heller vilket höjer livet väldigt! Men jag kommer sakna alla nya vänner vi fått här. Får se om de kommer tillbaka! Spanjorerna ska möta upp i Malaga när vi kommer dit, säger de! Får ju hoppas!

Snart börjar vår nästa deletapp, ”Kanariekonfa”.
Lägger ut lite bilder från resan! Hoppas de smakar!

2015/02/img_7237.jpg

2015/02/img_7238.jpg

2015/02/img_7239.jpg

2015/02/img_7240.jpg

2015/02/img_7246.jpg

2015/02/img_7245.jpg

2015/02/img_7249.jpg

2015/02/img_7247.jpg

2015/02/img_7241.jpg

2015/02/img_7242.jpg

2015/02/img_7244.jpg

2015/02/img_7243.jpg

2015/02/img_7250.jpg

2015/02/img_7251.jpg

2015/02/img_7253.jpg

2015/02/img_7252.jpg

2015/02/img_7267.jpg

2015/02/img_7268.jpg

2015/02/img_7287.jpg

2015/02/img_7286.jpg

2015/02/img_7264.jpg

2015/02/img_7291.jpg

2015/02/img_7292.jpg

2015/02/img_7265.jpg

2015/02/img_7293.jpg

Sätter segel

Lady Di

Då var ankaret uppdraget ur vattnet och seglen hissade med kurs mot Kanarieöarna. Det blir några meter lina att dra när man ska ha upp både ankaret, storseglet och mesanen och det tar sin lilla droppe energi kan man säga.
Denna resa har vi med oss både ett gäng unga killar ifrån Spanien och några svenskar och de hann vara ombord i ungefär 30 minuter innan de fick ta tag i denna härliga värmande uppgift. Det roliga var dock att fem minuter efter det var klart fick vi ta hem seglen till centrum och starta motorn för det gick inte särskilt många knop direkt.
Det väntas komma en stark västlig vind rakt in i gattet vid Gibraltar och då vill vi ha kommit förbi där. Der är går en separeringszon så man kan inte kryssa utan måste i så fall stampa rakt emot om den vinden blåser. Men håller vi tempo redan nu hinner vi antagligen förbi innan vinden kommer dit.

Det första man gör när man börjat gå på kurs är att informera om vad man gör vid brand, man över bord, hur man gör vid olika seglingssituationer och hur det fungerar allmänt ombord. Idag har vi den väldigt internationellt på både engelska och spanska. Som tur är har spanskkillarna med sig en tolk så att de förstår något… Vi är ju inte superbevandrade i spanskan annars. Dock lär man sig när man hänger med dem så det blir roligt!

Stefan ska strax dela in oss i vaktlag, vilket betyder att vi får veta vilka timmar vi är ansvariga för segling och byssa. Efter det, om man inte hamnar på det första vaktlaget, samlar man ihop sig och förbereder sig för nattens äventyr. Det är nog fullmåne inatt eller imorgon natt och det är fantastiskt fint för det blir verkligen ljust fast att det är på natten.

Jag hoppas på späckhuggare denna resa men jag har aldrig sett det här. Dock menar endel att de finns i området. Vore ju fantastiskt om man fick skåda en sådan!! Valar, delfiner, sköldpaddor och flygfisk är annars härliga varelser som brukar visa sig.

Känner mig taggad! Det här blir en riktigt härlig resa! Absolut!

2015/02/img_71081.jpg

2015/02/img_7102.jpg

2015/02/img_7115.jpg