Land i sikte (skrivet 5/2)

Loggboken

Då har knappt fem seglingsdygn börjat gå mot sitt slut. Många vågor, ca 760 sjömil, ligger bakom oss och det är härligt att närma sig land och dess dofter. De blir nämligen väldigt tydliga när man varit borta från dem!

Man har ju hört och vi har även erfarit många gånger att Kanarieöarna har mycket av sol och värme att bjuda på. Förhoppningsvis blir det så men denna seglingen hit ner har faktiskt varit ganska kall. Inte som i Sverige naturligtvis men ändå så pass att vi varit påpälsade på dagarna och några har till och med valt overaller på nattseglingarna. I början fick vi gå ganska mycket för maskin men efter någon dag kom vinden från rätt håll och blåste på riktigt bra. Som vanligt var det några som fick kämpa mot sjösjukans klor det första dygnet men efter att det släppte blev det härligt ombord. Ljuden från vinden i riggen och vågorna längs med skrovet är där naturligtvis men annars är det tyst. Det är inga telefoner på gång, inga datorer eller andra saker som drar en bort från här och nu vilket skapar en skön gemenskap där alla får plats. Det är dessutom en härlig blandning av människor ombord. Både unga, äldre, svenskar, spanjorer och engelskmän, de med båtvana och de som är helt utan. Pappa är här, Zemias och Lewi är här och mitt husband (kapten Stefan) också!!
De spanska killarna som vi har med har alla en ganska brokig bakgrund men skänker så mycket glädje hela tiden. En av dem är väldigt musikalisk och det innebär att många spanskklingande sånger med mycket rytm och fart spelas varje dag över däcket. Vi har även hittat endel låtar som vi kan gemensamt fast på olika språk.

Det jag tycker allra mest om med att vara här ute på böljan och guppa är dels gemenskapen som så fort blir bra när man hamnar tillsammans på en båt långt borta från allt annat och dels naturens rytm som intar livet. Fastän man har vissa sysslor och tider att hålla då man har sin vakt så känner i alla fall jag mig väldigt avstressad. Alla rörelser och den energi som går åt av båtens framfart märker man såklart av men det inre landskapet får en detox på något sätt. Man har tid att formulera färdigt en tanke och följande tanke på den med och det finns så gott om tid att man faktiskt också kan lämna endel tankar bakom sig för gott. Det är inte alltid lätt att finna de platserna i vardagens stress.
Det jag tycker minst om med seglingarna är nog de gånger när kvällspasset är inne på sin tredje av de fyra timmarna och man börjar känna att dagen tagit ut sin rätt. Längtan till kojen blir det största fokuset och ändå måste man vara kvar till vaktbytet. Det är karaktärsdanande och kostar ju då på endel men det är väldigt nyttigt. Som tur är har denna resa inte bjudit mig detta! Min vakt är mellan klockan åtta på morgonen till lunch och sedan samma tider fast på kvällen. Då styr man och fixar byssan om det är käk eller disk på G.
En annan sak som kan vara enerverande är om man lagt sig för natten och någon tamp eller liknande hamnat så till att det slår i takt med när Elida gungar.

Frågar jag några av mina vaktkompisar om samma sak, det vill säga bästa och sämsta med långsegling så svarar de:

Gustav: Jag älskar gemenskapen. Naturen är också bra men den är ju faktiskt lite vardag nu. Kylan och bristen på vind är alltid kass om den uppstår. Nu regnar det också! Jag är inte bitter!! *skratt*

Steve: Sjösjukan är värst! Stor båt och stort hav och jag var inte beredd! Men det är ändå helt ok!
Människorna ombord och äventyret av att vara mitt i ingenstans och uppleva naturen är däremot det bästa.
Första dagen när vi lutade till ordentligt och de nya grabbarna gled ner mot relingen och inte riktigt kunde hitta balansen var riktigt kul att se.

Joahn: Jag älskar själva seglingen och har inget dåligt att säga!

S-O: Det bästa med segling är att man tvingas att koppla av allt annat. Man lever ett annat slags liv där alla sinnen öppnas. Det är som att ta ett reningsbad för själen. Just denna resan vill jag lyfta kamratskapen och gemenskapen, de tankar man byter med varandra, den goda maten. Jag har mått så bra!!
Det sämsta är ju svårt att komma på men när det är som sämst är när man hamnar i dåligt väder och upplever att man inte har koll. Då upplever man sig liten emellanåt. Fast det kan ge en väldigt positiv effekt efteråt för då blir det som en belöning att känna att man tog sig igenom. Har man planerat ordentligt och har tillräckligt varma kläder finns nästan inget dåligt. Men man måste vara sams med de som är omkring en!

Kapten: Bra?! Det är så skönt att vara! Dåligt?! När man måste gå för maskin…

Barnen har varit ganska mycket under däck på förmiddagarna men eftermiddagarna har de varit på däck och hängt på var sin sida om Karin som införskaffat hela serien av Narniaböckerna och högläser för dem. De är inne på den tredje redan och det är en fantastisk syn att se dem när de tittar ut över det öppna havet och ansiktena speglar vad de ser i sitt inre medan de lyssnar.

Inatt gungade det förträffligt mycket men vi hade ändå go fart. När man då ska försöka sig till att sova medan hela kroppen rullar fritt i kojen inser man att det inte är det lättaste uppdraget. Ungarna verkar dock inte märka det över huvud taget. De sover som stockar genom det mesta. Är maskin på gång kan jag meddela att det är ganska höga ljud omkring vår hytt men det positiva med det är ju att vi inte hör något annat och när man vant sig så blir det istället sövande. Vi vande väl oss redan första året tror jag… Men har man sovit lite till och från ena natten får man oftast igen det nästa eftersom man tar ut sig hela dagen emellan också.

I skrivande stund har vi sett land i några timmar med några timmars uppehåll och så land nu igen. Fuerteventura och Lanzarote stack plötsligt upp som klippor mitt i havet. Det är en härlig syn!! Sedan la vi dem bakom oss och styrde vidare emot Gran Canaria. Där är vi snart. Imorgon kommer våra Kanariekonfirmander och innan dess ska båten städas och fyllas upp med mat. Jag tror vi lägger till i Las Palmas imorgon morgon så det går verkligen i full rulle ombord! Men vi kan nog ordna så vi kan ta igen oss lite på lördag kanske! Vore skönt!

I det stora hela är i alla fall jag väldigt nöjd med denna resa! Ingen sjösjuka heller vilket höjer livet väldigt! Men jag kommer sakna alla nya vänner vi fått här. Får se om de kommer tillbaka! Spanjorerna ska möta upp i Malaga när vi kommer dit, säger de! Får ju hoppas!

Snart börjar vår nästa deletapp, ”Kanariekonfa”.
Lägger ut lite bilder från resan! Hoppas de smakar!

2015/02/img_7237.jpg

2015/02/img_7238.jpg

2015/02/img_7239.jpg

2015/02/img_7240.jpg

2015/02/img_7246.jpg

2015/02/img_7245.jpg

2015/02/img_7249.jpg

2015/02/img_7247.jpg

2015/02/img_7241.jpg

2015/02/img_7242.jpg

2015/02/img_7244.jpg

2015/02/img_7243.jpg

2015/02/img_7250.jpg

2015/02/img_7251.jpg

2015/02/img_7253.jpg

2015/02/img_7252.jpg

2015/02/img_7267.jpg

2015/02/img_7268.jpg

2015/02/img_7287.jpg

2015/02/img_7286.jpg

2015/02/img_7264.jpg

2015/02/img_7291.jpg

2015/02/img_7292.jpg

2015/02/img_7265.jpg

2015/02/img_7293.jpg

Annonser

KOMMENTARER

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s