Vår Vår, Livet & Döden

Credo, Lady Di

Igår var jag och Husbandet på begravning. Det var den andra inom en kort tid faktiskt. Den ena var min farmors och den igår var en väns. En vän med många år på nacken. Men ålder är bara en siffra. Man saknar.

Jag tycker det är oerhört vackert på begravningar! Plötsligt visar vi varandra de äkta känslorna utan krusiduller, man får känna, gråta ha rödsprängda ögon, sakna, skratta, dela och minnas i en enda röra och ofta öppnas portar i murar som annars sluter tätt.

Tänk om vi lärde oss akta om varandra som på begravningsdagar. Tänk om vi lärde oss att leva medvetna om döden. Den finns ju ändå där inbäddad i svenskens blöta förnekelsefilt och förr eller senare kommer den fram. Om tacksamheten över den tid man fortfarande har tillsammans skulle värderas oftare tror jag världen skulle bli en lite bättre plats ändå, faktiskt.

Nu är våren här! Den skvallrar om liv.
Liv, liv, liv. Livet vi fått som en gåva!
Tänker man på det har man ju typ fått sig själv som en gåva som man tvingas leva med dag ut och dag in… Bäst att göra det bästa av det helt enkelt. (Har någon en manual över manicken?)
Allt frodas i naturen nu och sätter man det i paritet till hösten när det vissnar och dör bort, inser man snart vilken gåva våren faktiskt är. Ikväll sprakar det eldar på många ställen i landet och lite kan jag se det som att vi har en ‘naturbegravning’ men att vi fokuserar på livets uppståndelse igen. Tror man på livet efter döden är det en bra bild på hur människor uppstår och lever på nytt hos Gud. Det ger ett hopp som blir en ljusstrimma den dag man skiljs åt.

Våren är här! Låt oss njuta av detta med murarna öppna. Kanske till och med låta dem rivas.

Till helgen blir det dagar tillsammans med två barndomsvänner. Så kära att det inte ens går att tänka på att mista. Och det är ju naturligtvis därför vi har våra våta filtar över döden.
Samtidigt gör begravningarnas närvaro i mitt liv de senaste veckorna att jag än mer ser fram emot timmar och sekundrar med dessa dyrbara människor.

Jag är tacksam för livet! Nu lägger jag in en växel till!
Sköna maj välkommen!!

Annonser

Åsiktspålägg

Lady Di

– Sådär! Idag bredde jag smöret på leverpastejen istället för tvärt om…

Smöret leverpastejen…?

Jag tittar emot pojkens macka och ser att han faktiskt brett smöret uppepå leverpastejen. Det ser fel ut och jag är påväg att säga till honom att skärpa till sig men hejdar mig när jag inser att det egentligen är exakt samma sak – två kladdiga macktoppingar, fast lagda i ny ordning!

Han är inte som alla andra alltid utan kör liksom lite eget då och då. Det är egentligen väldigt charmigt. Jag får passa mig så jag inte likriktar honom av bara farten! Vi har ju annars en tendens att göra det i Sverige idag…