Det Är Vackert Att Barn Kommer Nära Människor Som Mött Livet

Åsikt

Det finns ögonblick man aldrig glömmer. Jag har tillexempel ett från när jag var tre år och min storebror var med om en väldigt allvarlig olycka där en bil körde på honom som kom på en cykel.
Jag och mamma var hemma när det hände men jag har en film inom mig där jag ser mammas rygg som lite underifrån. Hon står och pratar i telefonen och sedan ser jag hur hon lägger på och direkt efter ställer sig uppe på köksbordet och tittar ut genom fönstren ner mot vägen nedanför vårt hus.
Jag tror bara att jag minns det av den anledningen att mamma utstrålade något jag som barn aldrig tidigare sett och för att hon gjorde något så konstigt som att ställa sig på köksbordet. Mammor gör inte så. De försöker ju lära sina små att inte vara där… Jag har frågat om hon minns detta men det gör hon inte. Kanske är det påhitt, kanske är det en treårings upplevelse.

Ett annat väldigt tydligt minne som jag i alla fall är hundra på, är när jag sitter i bilen bakom mamma som kör. Nu är jag vuxen men jag minns inte varför jag satt i bak. Kanske är det någon av killarna som sitter i bilbarnstol fram eller något men det mamma sa är så tydligt. ”Jag har haft dåligt samvete emot dig för att jag fick lämna dig till din mormor och morfar och farmor och farfar så mycket när du var liten.”

Och plötsligt förstod jag. Aldrig före har tanken slagit mig fast att det egentligen är uppenbart. Många av de tillfällen jag fått förmånen att hänga med mina älskade mor- och far-föräldrar, som jag skrutit om att jag fått lov att göra och som jag använt som argument för att det är nyttigt för barn att umgås med äldre, de kom av att det var så svårt att få ihop det för vår familj i och med det som drabbat oss.
Jag bad mamma glömma den tanken och känna sig glad över just det. Det gör ju jag.

Det finns något oändligt vackert med att barn kommer nära människor som mött livet. Människor som har skavanker på sin kropp som skvallrar om erfarenheter. Som har ögon som kan låta blicken fastna i fjärran och spela upp en inre film av minnen. Som har upplevt alla ålderskriser som ligger mellan barnet och den äldre. Som vet att smärta gör ont. Som har varit kära och kanske fortfarande är det. Som har gjort misstag. Som har insett att ingen är perfekt men att alla ändå är värdefulla. Som vet att delad glädje är dubbel glädje. Som vill dela detta med en mindre person som kanske inte ännu förstår vad man talar om men som kan få en aha-upplevelse lite senare i livet och minnas fraser, förstå saker. Människor som vandrat på stigar där barnet senare kan se fotspåren.

Många är de timmar då jag stått med fiskespöt i näven i hamnen med farfar, min fiskekung. Vilken rak rygg det har gett mig att höra honom skryta för sina polare om vilken expert han minsann hade i det lilla rufsiga blonda barnbarnet.
Morfar då, han lever fortfarande och är 89 år i år. Han har bara skällt på mig en endaste gång som jag minns. Då hade jag hällt ut vattnet i regnvattensamlaren som hjälpte honom hålla reda på vattenmängderna som fallit under dagen. Morfar kan vara den gladaste gubben som går i ett par skor. Han traskar fortfarande flera kilometer om dagen och pratar med alla om allt och ingenting. Kan han hjälpa gör han det men rätt ska ändå vara rätt. Han har lärt mig mycket om att ta saker för vad de är. Nu är han också gammel-morfar till massa barnbarnsbarn.
Jag tänker på farmors biskvier och mormor som alltid köpt ett kinderägg eller gav en femkrona när vi möttes. Jag tänker på trygghet i dessa kvinnor.

Att leva över generationsgränserna berikar väldigt mycket vågar jag påstå. Det är nyttigt att få sänka volymen lite i respekt för någon annan. Det är underbart att få visdom levererad i några ord och en kärleksbiskvi. Det är karaktärsdanande att veta att det finns andra vuxna som i mycket tycker som mamma och pappa och vågar säga till när man uppför sig illa.

Som förälder räcker man inte alltid till, hur gärna man än vill, men finns det andra vuxna och kanske särskilt far- och mor-föräldrar i närheten och täcker upp kanske det inte alltid gör så mycket?

Det tycker i alla fall inte jag.

(Foto: mamma och morfar)

Annonser

En reaktion på ”Det Är Vackert Att Barn Kommer Nära Människor Som Mött Livet

  1. Hej! Det var fantastiskt mysigt. Och det är helt underbart att vara mormor. Även jag har många bra mormor minnen. Jag har förmånen att vara en ” ung” mormor. Var 39 år när mitt första barnbarn föddes ( Är 53nu och har 4 st ) . Jag hoppas de minns mig med glädje när jag somnat in. Tack för att du tittade in hos mig och för att du delar med dig. Kram

    Gilla

KOMMENTARER

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s