I tiden

Lady Di

Det är så sjukt spännande att se hur stor kvot av oss som bara ramlar in i ett fantastiskt beteende och en oövervinnerlig karaktär någonstans i framtiden!
Vilka som vaknar upp en dag och helt har tappat bort sina dåliga sidor och mindre smickrande egenheter.

Eller kanske är det bara jag som lite nu och då finner mina tankar riktade mot en plötslig framtidssuccė? Den tiden då jag skrider fram och i glädje och idel lycka tar femkilometers promenader var morgon innan frukost, då när jag aldrig skjuter på viktiga saker och åtaganden framför mig längre, den gyllene era då jag varje eftermiddag engagerar mig i barnens lek och fantasier med en entusiasm större än deras. Då när jag kommer sluka böcker som ger mig visdomar som jag använder för att hjälpa andra och den tiden då jag inte slösar min tid på fejjans eviga skrollande utan alltid väljer viktigare saker före. De dagar då fel och brister inte längre får plats i mitt liv.

Men en dag är vi väl där eller?

Mina grabbar och mitt husband kommer bli så förvånade! Plötsligt händer det mig!
Men om sanningen ska fram har jag väntat ett bra tag nu. Det vore ju snörpligt om barnen är vuxna när jag väl är redo för lek… Eller om jag har starr när jag ska börja läsa alla böcker… Eller om benen inte längre bär när jag ska ut och traska…

Det vore faktiskt som en liten flopp om jag är död när jag ska prioritera det som egentligen är viktigt för mig. Kanske en ganska stor flopp till och med.

Det är så konstigt det där; Att vill man se sig själv stå för, eller göra vissa saker i framtiden är det bästa att börja ta stegen i den riktningen redan här och nu. Idag.

Fotöljen har varit placerad mot brasan ett bra tag här hemma i huset. Jag har suttit i den alldeles ordentligt med för få kvällar. Ändå har målbilden funnits där i huvudet en längre tid och dykt upp ofta – Jag, tekoppen och elden.
Hur svårt kan det vara?!
Ikväll tog vi kvällsmackan och aftonbönen vid brasan redan med pojkarna. Jag stannade helt enkelt kvar efter att vi sagt godnatt.

Det krävs inte mycket alls på ett vis. Endel menar att den största förändringen når man genom att släppa vissa saker istället för att lägga till något stort, nytt och flashigt. Och de där vardagsförändringarna, det de egentligen kräver är ju lite frigjord tid och små, små steg helt enkelt.

När alla egenskapade måsten i livets karusell får ligga åt sidan en stund tar lugnet plats och tankarna blir sorterade.

Så enkelt men ändå så svårt.

Annonser

KOMMENTARER

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s