OM LADY DI

FRÅN SKOGSMULLE TILL TÅNGRÄKA

Det var en gång en flicka som växte upp mitt i Sverige med kossor och träd inpå knutarna. Plötsligt for hon till kusten och mönstrade ombord på en segelbåt, gifte sig med kaptenen och det var så hon blev Kaptenskan! Därefter hände en massa spännande och så levde de lyckliga i alla sina dagar… Typ.

bild-27 kopia

Diana Paduch Abrahamsson – En ovanligt vanlig kvinna som inte riktigt passar in men som ändå har en självklar plats!

Anställning har jag (läs: arbetar ideellt) på en mega preformance yacht vid namn Elida, som under sommarhalvåret seglar i Sverige och vinterhalvåret i södra Europa.

Ringmärkt med två ringar sedan 2001 av Stefan Abrahamsson, här på bloggen kallad för ”Husbandet”. När vi träffades var han änkeman och hade två barn, Rebecca och Joseph, och tillsammans har vi sedan fått två killar som heter Zemias och Lewi.

Jag ser mig själv som en trygg människa med näsan i vädret!

Jag har fått förmånen att vara en hel människa med många människor omkring mig som visat kärlek och uppskattning genom åren. Visst har livet visat upp sina tuffa dagar emellanåt men jag skulle vilja beskriva det som att jag fått nåden att bevaras.
Att jag har näsan i vädret beror mest på att jag älskar dofter.

 ”Kan man innjuta en god doft ska man innjuta en doft!”  Ordspråk Diana.

Tänk på det! Det kvittar ju hur vackert något är – luktar det illa blir det aldrig hundraprocentigt.

Så gott det går försöker jag mörka mitt tävlingssinne för omgivningen men de flesta verkar se igenom ganska snart. Däremot är det viktigt att inte vara en dålig förlorare! Då har man ju ”förlorat” på två sätt.

Några saker som jag aktar högt i livet:
Sanning och kommunikation – Har du dessa ingredienser ihop med kärlek och förmågan att förlåta så tror jag man kan komma långt inom mycket.

Glädje – En gnutta humor ställer ju oftast inte till saker till det värre.

Karriärer och stora män eller kvinnor som presterat imponerar absolut på mig men ett uppsåt till ett handlande kan imponera än mer än själva prestationen, har jag kommit fram till.

Mina två favoritspråk är kärlekens och musikens språk. Musiken har alltid funnits med hos mig. Från början var det bara fiolen som fick skapa mina toner, men numera är det även sången.
Med dessa två språk, gärna i kombination, kan man ”tala” med nästan alla människor även om det finns andra barriärer emellan. Det är riktigt läckert när man upplever att man fått använda sig av dem och berört någon annans innersta eller när någon annan talar på det viset till en själv.

Och så ett sista beskrivande ord som jag ofta fått höra genom åren: envis. Dock hade jag väl helst sett att det var en särskrivning på det ordet…

5 reaktioner på ”OM LADY DI

KOMMENTARER

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s