Jag är en äkta seglare, jag älskar att kryssa!

Lady Di

Nog har det hänt. Vissa nätter när jag stått vid Elidas enorma ratt med ett mörkt hav omkring mig med endast lanternornas svaga ljus och en vy där himmelen möter havet i en horisont som inte går att urskilja i det svarta. Då har jag några gånger sett lysande julgranar i modell super befinna sig där ute och en längtan efter att få byta båt har infunnit sig. Ja, det har hänt! Just då, när vi kanske tampas med lite större vågor, inte gör så hög fart, riskerar att få en jipp och kanske till och med fryser något i tredje timman av nattpasset, då verkar en stor kryssare väldigt inbjudande. Men förutom då och det faktum att min ena son ständigt pratar om det kryssningsfartyg han själv ska bygga när han blir stor, så tänker jag inte ofta på hur det skulle vara att kryssa.
Om du inte skvallrar för Husbandet, så kan jag berätta att jag egentligen nämligen inte är någon båtmänniska! Man kan ju lätt tro det med tanke på hur jag lever men inne i mig lever fortfarande fotbollstjejen som badar i sjöar och går ut med hunden i skogen. Kanske en kanot får plats i bilden någonstans på ett hajkhörn, men inte mer.

Men så är jag nu här ombord på Costa Fascinosa som genom ett under och det första som hände när jag gick ut på övre däck var att jag fick svindel. Det är sant! Den första utseglingen var hissnande helt enkelt. Det tog ett halvt dygn innan jag vande mig och det funkade nog bara tack vare att man tappar perspektivet när man endast ser vatten.
Även om jag anade att vi fått tag i en billig resa inser jag efter att ha pratat med en del folk här att vi inte ens betalt fullpris för en person, för oss alla fyra tillsammans, och flärden vittnar om samma sak! Det är femrätters var kväll, fyra rätters var lunch (om du inte vill gå till en av de andra femtioelva matställena) och frukost kan du också välja i alla möjliga olika utbud. Teatern som kanske tar in typ 900 pers var sittning, har fina program varje kväll med riktigt duktiga artister, det finns minst fyra livespelningar på gång i olika launcher och barer och de städar hytten flera gånger om dagen. Fartyget är endast tre år gammalt och allt är fint och välskött.
Vi har helt enkelt ställt oss frågan flera gånger varje dag; ”Hur hamnade vi här?!”.

På denna båten har jag dusch, toa och till och med tv, i hytten till skillnad från Elida. Jag får ha bikini och behöver inte ens resa mig upp från solstolen och när vi lägger till i hamn här. Jag behöver inte vara uppe när vi nattseglar, behöver inte diska min egen disk (inte ens bära bort den själv), inte laga någon mat och aldrig skrubbar jag däck. Husbandet och jag kan sitta och tjöta hur länge vi har lust till och behöver inte fokusera på gästerna ombord… (men vi får!). Jag bär inga fändrar och kastar inga tampar. Det tuffaste med hela resan är nog att vi måste hålla tiden för avgång för annars blir vi akterseglade. Den risken har inte varit så stor på Elida direkt…

En hel vecka i otrolig lyx i mina och större delen av världens ögon mätt. 
Då och då ser jag ut över havet och ser någon mindre båt långt nedanför och är tacksam för att jag är här på Fascinosa. 
Just nu! Denna veckan!
För på Elida är vattnet inte typ 40 meter ner från däcksnivå och man kan känna havets storhet när man kryssar fram. När någon fisk, val eller delfin komme nära har man chans att se dem. Jag konstaterar att enkelheten bär med sig en rikedom som inte finns här ombord och under en natt vid ratten på Elida finns tid att tänka sina egna tankar på ett sätt som kan vara svårt att hitta möjlighet till i en miljö som denna.

Tänk! Jag kanske är en äkta seglare ändå?! Jag älskar ju att kryssa!

image

Annonser

Livsväven

Credo

Av dagar, människor ja, allt som sker
En färgad väv man i sitt inre ser
Vi är dess trådar med färg och nyans
I min väv har du fått en särskild glans
Vi vävdes samman och en stor väv vi har
Där möten över gränser som mönster finns kvar, mönster finns kvar

Nu finns ej mera av din tråd att få
O mitt inre, det smärtar så
Du fyllde hjärtat med värme min vän
och gav trådar med lyster igen och igen
De kommer alltid finnas kvar här hos mig
och minna om stunder som jag fick med dig, jag fick med dig

Tack min vän för minnen du gett mig
För tårar och för skratt
De finns här inne i mig
En oersättlig skatt
Tack

Allt som du stod för allting som var du
Min längtan frågar; var finns du nu?
Jag ser inte dit och inte vad som där sker
Hur din väv nu skapas, vilka färger du ser
Men hoppet viskar; vi vävs samman till sist
Och att det bara är för en tid jag dig mist

Tack min vän för minnen du gett mig
För tårar och för skratt
De finns här inne i mig
En oersättlig skatt
Tack